Det är tråkigt men jag förstår att människor kan få fel uppfattning om varandra. Jag önskar att alla människor kunde se på varandra utan att dömma. Jag säger inte att jag har det bästa sättet att tänka men jag försöker verkligen att inte ha förutfattade meningar. Hör man något illa om någon så finns det alltid två sidor av den berättelsen.

Dom säger att det tar ungefär 6 månader att lära känna någon. Ibland tar det ju tydligen längre tid än det.

Jag har inget att ångra. Jag är aldrig otrevlig eller tyken. Var hos kuratorn i går och fick höra att det inte var något fel på mitt tankesätt. Att allt står rätt till med min intellekt. Det känns bra. Jag är påväg ur det starkare än någonsin. Jag har dom bästa vännerna och den bästa familjen man kan ha. :)

Jag provade mina sömntabletter igår. Hjälpte inte ett dugg men jag fick ju sova hyfsat iallafall. Va ganska seg i morse dock. Fick grejat en del här hemma också. Livet blir lättare för varje dag som går, visst helgen va inte så rolig men som sagt det rinner av. Det är inte långt kvar nu tills jag ska börja träna och ta tag i skolan. Rastlösheten börjar släppa.

Ikväll ska vi fortsätta med vårat Harry Potter maraton! :D Vi är nu på film 6  av 8.

Är det inte den bästa känslan som finns när man vaknar helt utsövd? Ingen ångest, inget illamåend. Bara en helt underbar dag! Nenna var här en sväng och pratade lite och ska snart ut med hundarna. Nästa vecka har jag möte med komvux och vi ska prata om vilka kurser jag ska gå och den första mars börjar jag att simma. Stegen går åt rätt håll och jag börjar komma dit jag vill, Jag kommer komma till det jag har kämpat för. Visst min medicingering gör inte allt man måste faktiskt kämpa själv med. Min syster sa det till mig igår.

Hoppas ni andra har en lika bra dag som min. :)

Jag har fått mycket skit för att jag yttrade min åsikt men jag står för varje ord. Alla hårda ord och kommentarer rinner bara av mig men man kan inte mer än skratta när man får denna mailad till en.

Jag menar vem är du själv

Vem är du själv då
du är bara bärfis som kallar mig
för härmapa, djurplågare och jävla kärring och ja

Men kolla in dig själv
poppar pocorn utan lock
så inse du är helt jävla körd
har missat tåget så kom an
ifall du vågar
din hjärna är helt död
du pinkar säkert ner dig
när du får en massa spö

och en sko i din rumpa
du vet vad jag gör med din mamma
det finns inget jag kan sumpa

de som ligger på marken får man stå på
och de som viskar de ljuger
om de inte viskar jag är rå

min käft har ingen ändhållplats
så va nu på din vakt
och vill jag säga nå't mer
så blir det sagt

För den som sa't kan också va't
ihop med lite mat
vill jag ha ditt huvud på ett fat
så skära, skära havre
och baka, baka kaka
sen skjuts in i ugnen
och kom aldrig tillbaka

(Vem är du själv)

för den som sa't kan också va't
ihop med lite mat
vill jag ha ditt huvud på ett fat
så skära, skära havre
och baka, baka kaka
in i ugnen och kom aldrig tillbaka

(Vem är du själv)

Lille skit kom igen
din morsa är för givmild
din farsa flera olika män
och min farsa kan spöa säkert fyra, fem
och tror du vi kör schysta regler
är det bäst du skyndar dig hem

försök vara cool när jag dissar dig
men om du vill
kolla in dig själv
så har du en spegel här å glo i

en, två, tre kronor jag vann det är sant
du är en kukskallig gnu
med en rövfyrkant

och det var du som börja
men jag fick sista ordet
ja, jag lajar med dig
som med en fotboll på en sommar dag

du ville ha en duell
nu har du kastat in handduken
nu snackar du inget mer
men gör du det
så ska jag motherfucking tjalla
så du vet det
BIATCH

Aren't you tired of being weak?
Such rage that you could scream All the stars right out of the sky
And destroy the prettiest starry night every evening that I die.

Så känns det idag. Det är tur att jag vet vart jag har dom starkaste punkterna annars skulle jag vara vilse nu.

Jag tror att man som sjukskriven blir lite lat. Det blir en vanesak att gå hemma och inte behöva ta tag i  något och när dagen kommer då man borde göra det så tänker man att " äsch jag är sjukskriven av en anledning ingen kan kräva något av mig.". Det går inte att tänka så. Är man då som mig (psykisktsjuk) blir det dessutom mycket lättare att skylla på sin sjukdom. Nej men jag behöver inte börja med detta än. Jag säger inte att man kan ha dåliga dagar,veckor eller månader (beroende på hur sjuk man faktiskt är) men det blir inte bättre av att inte ta tag i saker. Jag har varit sjukskriven sedan maj nu och jag är så fruktansvärt rastlös. Jag vet inte vart jag ska tavägen. Jag VILL göra något. Medans andra har blivit vana att gå hemma och vill inte göra något annat för dom är så vana det. Jag har förståelse till att dom har blivit så bekväma men är det verkligen det dom villl göra resten av livet? Leva på existens minimum och aldrig ha råd att göra något. Aldrig ha viljan till att bli bättre?

Jag gick hemma i tron om att jag inte fick göra något när jag gick på aktivitetsersättning och var sjukskriven men det ändrades när jag var hos försäkringskassan i torsdags. Man får praktisera, plugga, gratis gym/badkort. En helt ny värld öppnade sig. Dessutom är det inga krav på att man måste klara det. Man kan prova på det och är det inget för en så behöver man inte göra det. Det är inga tvång. Min stress över att jag inte gör något släppte helt.

Nu har jag ventilerat lite.

Det har varit mycket nu. Strul med försäkringskassan , varit på psyk, bytt läkare, komplettering och bara ett allmänt dåligt tillstånd. Igår satt jag och Nenna och drack kaffe och pratade som vi brukar göra när vi helt plötsligt hör någon som skriker i trapphuset, vi rusar ut och får se min granne (en äldre man) ligga på golvet. Och det var mycket blod runt huvudet. Då hade höften låst sig och han hade ramlat med ansiktet rätt ner i stengolvet. Vad vi kunde se så rann det blod ur näsan och han hade ett jack i näsan och han hade spräckt ögonbrynet. Det var så hemskt. Nenna hämtade papper och stannade med honom medans jag ringde till ambulansen. Sedan när ambulansen hade åkt iväg med honom så städade vi undan allt blod, papper och handduken. Idag är jag helt slut. Hjärnan har stängt av sig, kroppen är på lågnivå och motivationen är totalt bortblåst. Till råga på allt jobbar jimmy till 9.. Men nu är det bara 3 timmar kvar. Det ska jag förhoppningsvis klara.